Min dag har varit OTROLIGT lyckad. Det har varit Alla Hjärtans Dag och jag tycker om den dagen. I skolan delade jag ut geléhjärtan till mina klasskamrater och när jag är i London försöker jag göra mitt bästa att inte ge ett geléhjärta till alla jag möter på gatan.
Idag har jag och Sixten varit runtom Westminister. Vi har gått längs Whitehall, genom The Royal Horse Guard, tittat på fåglar i S:t James´s Park och vinkat till snälla poliser utanför No.10 Downing Street. "As you do"
En lyckad dag med många skratt och kramar.
På mitt skrivbord ligger ett paket från min älskade vän Vira, ett kort från underbara Maj-Britt och kortet som kom med mammas lilla paket. I mammans paket kom även geléhjärtan som nu står på köksbordet för de ska alla ta del av. Även stackars A som inte äter speciellt mycket sötsaker blev tvingad att äta ett till frukost i morse innan han begav sig till sitt arbete.
En sak som Alla Hjärtans Dag, och för övrigt den tid jag spenderat i ett annat land,fått mig att tänka på är hur mycket jag tycker om små detaljer som påminner mig om goda minnen och vackra människor jag har/haft i mitt liv. En sak jag ska komma ihåg när jag flyttar hem.
För det ska jag. Jag ska flytta hem till mitt Sverige. Till mitt Norrköping. Ett Norrköping som är precis vad det alltid har varit. Men som åter igen kommer inte bara var mitt hem men också min mammas. Jag och min mamma ska båda två flytta till Norrköping och kommer också bo ihop ett tag. Det är i slutändan en lättnad och glädje jag känner när jag tänker på vad som väntar. Det finns många andra känslor som surrar runt i huvudet. Men vad som finns där i slutändan gör allt det andra värt det.
NU bor jag i London. Mina drömmars stad. Där bor jag. Och snart bor jag med min mamma i Norrköping igen. Det ser jag fram emot. Där kommer jag ha mina vänner, mina saker,mina minnen. Och London kommer alltid finnas kvar.
Jag tycker om Alla Hjärtans Dag. Det ger en en påminnelse att man kan skicka kort till någon man tycker om, kanske till och med ett paket eller varför inte ge någon en blomma. En kram kanske?
Varför inte?
Jag gjorde ett litet avbrott för att ringa min mamma. Den där knäppa ni vet som bor hemma i Sverige och snart kommer till London för att hälsa på sin dotter. Gud vad jag saknar henne.
"Love, Love, Love"
Xx
Solenan
Jupp, snart kommer hon till LongDong!
SvaraRaderaHåll i hatten!!!
LYMI