Att ha en port
Mamman har nu fått en port. En port är en liten plastmojäng som sitter i en ven vilket gör det mycket enklare för sköterskorna att sticka nålar i henne.
Min mor är nämligen svårstucken. Väldigt svårstucken. Det går alltså ryckten om min mor på univeristetssjukhuset i Örebro. vajre gång hon har varit för att ta prover eller för att få cellgifter så är blå/gul lite här och var på sina armar.
Något som vi fick reda på första omgången var att en prt var lösningen. Och självklart bad min mamma om en sådan när vi fick reda på Cancern andra omgången. det har bara tagit ett par veckor men NU har hon en port igen:) Detta är underbart!!! ÄNTLIGEN behöver de inte kalla in en 3:e eller 4:e sköterska för att prova om de kan få något ur min mor:)
För mig känns det som det går framåt. Och om vi bortser från allt det självklara som oroar mig med Cancer så är det mammans trötthet som gör mig mest upprörd. Och jag blir så arg (och ledsen, fast det kommer jag inte på föräns efteråt) för min mamma hade precis börjat få tillbaka sin ork från förra omgången. Jag blir så arg!
Men vad ska man göra? Det är bara att acceptera och hantera. JAG kan ju inte direkt göra så hon blir piggare. Och jag blir ju gladare att hon är trött och här än ja....
Det är kämpigt att se någon man älskar så mycket gå igenom Cancer. Och jag måste tydligen göra det 2 gånger. Men jag älskar min mamma och jag vill inte göra något annat än att vara där för henne.
Lymi
xx
Solenan
Att sitta på andra sidan havet när den man älskar mest är sjuk, bra idé?
Många dagar och nätter har passerat sen jag åkte ifrån min mamma i Sverige nu. Ändå är det inte ens i närheten av den längsta tid vi varit ifrån varandra.
Just nu är det rutin men ändå inte för henne. Hon får cellgifter "on a reagular basis" men det finns nog inte så mycket som är "regular" hemma hos min käre mor. Det går liksom dag till dag, enligt mig själv. Det finns den där basen man utgår ifrån men allt går upp och ner och det är ju inte konstigt. det gör det ju även hos människor som INTE har fått cancer för andra gången eller över huvudtaget.....
Jag saknar henne och önskar jag kunde göra allt för att göra hennes vardag enklare men om det är något jag förståt så är det att just NU kan JAG inte göra speciellt mycket....Så här sitter jag på andra sidan havet och leker med Gurkan om dagarna.
Något som gör min vardag enklare (och jag tror detta även gäller min mor) är att vi har ett datum igen när vi ska ses.
Jag ska ha en veckas semester i november för då fyller jag år, 20år. Planen innan cancer nr.2 var att mamman skulle vara här i London med mig men det här blir bättre för alla. Jag ser faktiskt fram emot att vara hemma i Sverige, vara med alla som jag växt upp med och njuta av att bli sådär gammal att man inte är tonåring längre.
Så till Sverige kommer jag snart, eller rättare sagt till min mor<3 Och då får jag ta hand om henne:) Alldeles lagom mycket;)
xx
Solenan
Ibland undrar man hur mycket man egentligen kan och inte kan tänka på cancer...
Jag har precis skrivit ett mejl till en otroligt underbar människa (detta var egentligen ett mejl jag borde skickat förra året men ibland orkar man inte höra av sig),En kvinna som betytt mycket för mig under mina tonårs år.
Och när jag skriver inser jag att jag inte har en aning om hon vet att min mor fått tillbaka sin cancer. INGEN ANING! Så jag börjar skriva.
Inser att jag nog kommit förbi gråt-stadiet när jag berättar lite lätt om vad som hänt och vad som händer nu för folk men när jag väl skickat mejlet inser jag ändå att det inte alltid finns i mina tankar längre. Och det är väldigt skönt. Precis som det är skönt att vara ledsen ibland är det väldigt skönt att vara glad också.
och jag tror jag är det. Jag är glad! Jag är glad att min mamma mår som hon mår, även fast hon själv nog gärna skulle kunna klara sig utan vissa plågor.....
Jag är glad att jag ska hem snart, så jag med egna ögon får se henne igen,inte genom en web-camera.....
Men att jag vill se henne med egna ögon är inte för att jag vill inspektera om hon mår sämre än hon låter utan för att hon är min Mamma. För det är hon först och främst och jag har saknat min mamma, men på ett bra sätt... Ett sätt som gör mig lite uppspelt att jag snart ska få se henne igen!
Xx
Solenan